Fyrtiotvå personer ska bege sig ut på en endagsresa i det finska sensommarlandskapet. Att bussresor är ett sätt att umgås råder ingen tvekan om. Kvinnor åker mest, äkta par och några som reser solo fyller stolsraderna.
En hel grupp damer som vill besöka Strömfors bruk och som brukar göra kultur- och hantverkarrundor varje år finns med. Säkert nittio procent av deltagarna täcks in med åldersgränsen femtio plus.
Vårt första viktiga mål är förmiddagskaffet. För att ge oss valuta för pengarna börjar guidningen direkt med lite hantverkarbakgruner och profiler så snart bussen rullar i gång. Vädret är med oss i form att en lysande sol.
En skogsslinga leder upp till dagens första paus, fikat på Brukskafeterian Strömfors. Det här är ett bra sätt att resa. Man slipper ordna allt själv och mat och miljö överträffar landsvägsfiken.
Lunchen - skinkstek med potatis och sås, grönsaker, gelé och sås - aväts i Ruukin myllys trivsamma lokaler med grova golvtiljor och vacker utsikt över Kymmene älv. Jag hamnar vid samma bord som Aders. som valt denna resa eftersom har redan åkt världen runt, men inte just denna som går mellan Kiasma i Helsingfors och Strömfors bruk.
Vi träffar hantverkare, ser smeden som hamrar spikar och gångjärn, ljusstakar och dekorativa föremål för hus och hem. Fruarna köperkeramik, lammtossor och -västar, hattar och silversmycken. Det var ju intressant. Mycket nytt i gammal miljö. Kunniga hantverkare och ett stort utbud på fina produkter.
På hemresan tänker jag inte prata så mycket. Då får ni vila er, säger guiden. Det blir surr och prat om dagens händelser och annat som väninnor och par vill samtala om. För kararna var det här en något annorlunda resemål. Det är svårare att hitta dom rätta orden. Maten var god och "iso tuoppi" kunde man ju unna sig eftersom man inte behövde köra bilen.
En hel grupp damer som vill besöka Strömfors bruk och som brukar göra kultur- och hantverkarrundor varje år finns med. Säkert nittio procent av deltagarna täcks in med åldersgränsen femtio plus.
Vårt första viktiga mål är förmiddagskaffet. För att ge oss valuta för pengarna börjar guidningen direkt med lite hantverkarbakgruner och profiler så snart bussen rullar i gång. Vädret är med oss i form att en lysande sol.
En skogsslinga leder upp till dagens första paus, fikat på Brukskafeterian Strömfors. Det här är ett bra sätt att resa. Man slipper ordna allt själv och mat och miljö överträffar landsvägsfiken.
Lunchen - skinkstek med potatis och sås, grönsaker, gelé och sås - aväts i Ruukin myllys trivsamma lokaler med grova golvtiljor och vacker utsikt över Kymmene älv. Jag hamnar vid samma bord som Aders. som valt denna resa eftersom har redan åkt världen runt, men inte just denna som går mellan Kiasma i Helsingfors och Strömfors bruk.
Vi träffar hantverkare, ser smeden som hamrar spikar och gångjärn, ljusstakar och dekorativa föremål för hus och hem. Fruarna köperkeramik, lammtossor och -västar, hattar och silversmycken. Det var ju intressant. Mycket nytt i gammal miljö. Kunniga hantverkare och ett stort utbud på fina produkter.
På hemresan tänker jag inte prata så mycket. Då får ni vila er, säger guiden. Det blir surr och prat om dagens händelser och annat som väninnor och par vill samtala om. För kararna var det här en något annorlunda resemål. Det är svårare att hitta dom rätta orden. Maten var god och "iso tuoppi" kunde man ju unna sig eftersom man inte behövde köra bilen.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti